Matera, Italien
Varför inte James Bond och Matera
Har alltid varit en James Bond fantast. Sen jag kan minnas tog min pappa med mig på Bondfilmer och med tiden så blev det stora diskussioner om vem som varit bästa Bond. Haha, pappa höll på Connery och jag på Moore. Vilken vattendelare.
Men måste säga att Daniel Craig har gjort ett makalöst jobb att ta allas plats.
Senaste filmen No time to die 2021. Då börjar filmen högt uppe på en kyrkogård för att senare hamna i en häftig by med gamla stenhus och stämningsfulla miljöer, och såklart en vild jakt med motorcyklar och bilar. Triumph hade här gjort en solklar produktplacering.
Byn tog mig med storm och jag blev såklart tvungen att googla upp var detta var inspelat.
Visade sig vara i södra Italien. Strax ovanför hålfoten på stöveln.
Måste ju bara besöka denna stenby, Matera, som den heter.
Till slut tog jag tag i att börja leta. Flyg och var hittar jag en hoj.
Fick börja med att leta uthyrare av MC, visade sig att det inte var det lättaste och då jag tänkt mig bara några dagar så kunde jag inte hyra allt för långt ifrån Matera.
Men visst gick det.
Resultatet blev att flyga ner till Brindisi, en natt där för att sen ta tåget till Lecce, där fanns en hoj (läs verkligen en) Därifrån hade jag typ 4 timmar upp till Matera.
Fullt genomförbart, dags att åka.
Så packa mc kläder. Hade inte gått att ta bara handbagage för hjälmen är för stor. Bokade en taxi 04.50 (bor ganska nära arlanda) och vaknade 04.41! Tror ni jag borstade tänderna på Arlanda? Japp. Landade i Brindisi på eftermiddagen, ganska liten flygplats.
Hade bokat en natt på Villa Anna nära flygplatsen.
Ett väldigt mysigt boningshus som gjorts om till hotell,jättefint.
Där låg en lapp till mig: -välkommen, det är öppet. Är du hungrig så är köket tillgängligt med chark i kylen osv. Vi kommer hit igen vid 5 i eftermiddag.
Funkade toppen och jag gjorde mig lite att äta och satt sen ute i trädgården och njöt.
Morgonen därpå packade jag ihop och tog bussen in till Brindisi, trodde busschauffören snott både buss och bensin, haha.
Hoppade på tåget till Lecce. Alla så hjälpsamma.
I Lecce var enda alternativet att ta taxi till uthyrningen, och till min förvåning låg den mitt inne i gamla stan. Herregud vilka små gränder och över små stenbelagda torg vi åkte fram. In i en liten låg entre till en innegård, och där stod den, min nya kompis. Ducati Scrambler ( och typ 8 vespor)
Trevlig tjej som mötte upp mig och hon hade lovat ta hand om min resväska tills jag skulle vara tillbaka 2 dygn senare.
Så bytte om till rätt kläder. Monterade på mig mobil hållare och snörde fast bagen på hojen.
Dom kom och fotade mig och ville lägga upp på deras Instagram. Haha, tokig dam fr Sverige.
Slog in första lilla by utanför Lecce på gps:en och tog ett andetag. Nu skulle jag själv ut i denna historiska del av stan i gränderna och krypa.
Det gick bra och Duccen kändes helt okej. Lättkörd, låg och bra display. Den hade inte allt men fullt tillräckligt för mina behov då.
Jaja, jag hade väl några arga blickar och ett par tutningar men jag tog mig ut.
Jag fick ju lära mig när jag senast var i Rom och testade Vespa, att det gäller i detta land att köra, köra på, och det gick riktigt bra.
Ut på landet, jättefint och valde hela tiden lite mindre vägar mot mitt mål Matera.
Dock hade jag ett bekymmer, kunde inte hitta en tankmätare i displayen. Jag försökte verkligen men nepp, så jag tog det säkra före det osäkra, stannade på en mack och tankade, passade på att äta lite. Då kommer ett par killar fram och skrattade och sa- Ducati and a Shoie-helmet. Har faktiskt inte än fattat det, kanske ska googla upp det.
Till slut, närmade jag mig Matera, spänningen steg, äntligen. Följde gps:en och kom in i en ganska stor stad. Okej, men var är allt gammalt. Gjorde några vändor upp och ner på gator, nää. Det var som en vanlig stad. Till slut stannade jag och la in mitt hotells adress då jag visste det var i gamla delen. Tillbaka in i stan men nu vek jag av och i en stor korsning skulle jag sen direkt runda ett stort hus, jäklar!
Här tonade stenbyn fram och jag tappade andan helt. Nu gick det utför på kullersten och jag kom längre och längre ner i detta inferno av stenhus, kullersten, trappor och smala gränder. Jag bara jublade i hjälmen. Det var exakt som i filmen! Jag kände mig som att jag var med, väntade mig bara en hoj som skulle komma hoppande över gränden och svarta bilar med skrikande däck.
Väl nere, längst ner hittade jag ett ställe att parkera. En farbror kom ut från en dörr och log. Jag frågade om jag kunde stå här 2 dagar, det var inga problem, det var hans parkeringar.
Låste hojen, tog bagen och nu, dags börja klättra uppåt i gränden till mitt hotell. Pietra hette det. Kom upp, det var en bra bit och flåsandes så välkomnades jag varmt. Kan berätta att det var en lycka att jag åkte hit off season, tydligen är det invasion på sommaren.
Jag fick välja rum, hon visade runt mig i några. Jag valde faktiskt det minsta men mysigaste och egen entré. Detta hotell kallades cawe, och det var det. Tur jag inte hade en stor resväska, för den hade inte fått plats i rummet.
På med gympadojorna och många steg med massor att se och besöka blev det. Matera hamnade på Unesco världsarvslista -93. Grottorna har varit bebodda sen stenåldern och som mest bodde här 15 000 människor.
Häftigt att få bo i ett rum som var bebott för 7 000 år sedan.
Och såklart sög jag in atmosfären på torget där Bond försökte undkomma bovarna under jakten.
Men vet ni: jag hade inte grottat tillräckligt om inspelningen, kyrkogården i början var ju inspelad i en helt annan by ca 2 timmar norr om Matera, fasen.
När jag skulle checka ut visade det sig att ägaren av hotellet åkte hoj. Så han tog fram papper och penna och ritade upp bästa vägen, kul saker att se mm. Strålande!
Jag fick tipset att besöka Alberobello innan jag skulle styra min kosa mot västra kusten.
Riktigt nöjd med mitt besök i Bond-Matera så spände jag fast väskan på duccen och iväg. Med fortfarande lika härlig känsla klättrar vi upp i gränderna och lämnar stenbyn bakom oss.
Böljande vägar, typiska italienska byar och solen skiner.
Det enda jag lite lyfter är vägarna. Dom är väldigt lappade och allt för ofta rejäla potthål. Så man fick ha blicken även neråt, svårt när det är så mycket vackert att titta på.
Alberobello är en unik by. Ett byggnadssätt som gör att husen ser ut som från mumindalen.
Trots senare på året var det väldigt välbesökt. Kul att se.
Innan jag skulle vidare så tog jag en fika. Då fick jag tipset på en inhemsk bakelse
The nun`s tits. Haha, bara namnet fick en ju att rycka till.
Men såklart, man måste prova.
In kom ”tutten” och kaffet. Jag tog omedelbart skeden och tog en bit. Jättegott, var typ en vaniljkräm inuti.
Då kommer servitören och nästan skäller på mig – no spoon!! You have to get dirty!!
Och där for skeden iväg, haha.
Med skrattet kvar så hoppade jag upp på hojen och nu gällde kusten. Duccen är pigg, den ger bra ifrån sig trots den mindre kubiken som jag är van vid.
Ska väl erkänna att jag blir lite trött i rumpan, kanske ingen touringhoj på dom längsta resorna, men so far funkar allt verkligen bra.
Kusten är så vacker, det är lugnt. Ganska folktomt, kan tänka mig det är ett riktigt drag när det är säsong. Vägen går alldeles intill havet och nu kommer den där känslan igen som gör att man kör motorcykel. Musiken i hjälmen och ibland bara ruskar jag på huvudet och skrattar till. -Fy fan va bra jag har det!
Och sent ska man vakna! Tank lampan börja lysa! (Jag kunde ju inte hitta en tankmätare). Och här är jag i ett öde land. Tänkte att det finns nog kvar ganska mycket i tanken alla fall och åkte på. Måste ju dyka upp en mack, såklart.
Haha, inte över huvud taget! Nu hade jag kört ett rejält tag, så hm…
Med lite stresspåslag så började jag räkna ut hur långt totalt jag hade kvar till Lecce. Behövde hålla en tid för återlämnande. Fasen det kan bli tajt om jag blir stående efter vägen.
Jag nyttjade gps:en, men de få mackar jag fick upp fanns inte kvar när jag väl kom fram.
Så till slut gav jag upp att hitta utan bestämde mig bara att köra på, så länge det räckte med sikte mot Lecce.
Och som en hägring tonade en obemannad pumpstation upp i ”mittle of nowhere”
Och med det klarade jag att hålla tiden till slutmålet.
Närmade mig Lecce och hade tryckt in adressen i gamla stan, skulle ju aldrig hitta annars.
Med klart mycket mer mod och glädje slingrade jag mig in i gyttret, de smala gränderna och små torgen. Försökte fint med att tomgasa till lite, be folk att kliva lite åt sidan, jag fick ju faktiskt åka där. Svängde in i portalen och parkerade mellan stenarna. Personalen kom ut och mötte upp. Dom blev lite förvånade att jag varit till Matera, så raskt räknade dom ut hur mycket till jag skulle betala.
Dom hade så snällt förvarat min resväska och jag tackade för mig och sa adjö till Ducatin.
(tror han faktiskt log åt mig och var nog lika nöjd som mig med dessa dagar)
Promenerade till hotellet och denna sista kväll skulle jag äta lite senare och få en god köttbit.
Fick en fantastisk finalmiddag, tips av servitören på en köttbit.
In kom ett kilo kött och en rejäl skål isbergssallad.
Gästerna runt mig skrattade åt min mängd av mat. (jag med)
Så dags att resa hem. Tåget tillbaka till Brisindi, bussen till flygplatsen och hängde där ngr timmar. Som kul avslut så träffade jag en mor och dotter. Dom hade under 7 dagar tågluffat 90 mil, gått 8 mil och besökt 20 städer, vilka härliga globetrotters.
Tack Bond och Matera
Tack Italien och Salento Rent
Och tack till er alla som följer mig på mina upptåg!
Vad investerade jag i detta:
Flyg: Ryan air 2 300:- tor
Tåg/buss: 200:- tor
Hotell 4 nätter: 3 200:_
Hyra Ducati 3 dagar: Ducati Scrambler 803 Icon. 3 300:-
